För fyra år sedan, en frostig novemberdag. Inte frost idag. Men solen lyser ute. En promenad trots förkylningen. För en förkylning ska inte hindra mig. Feber? Ok. Ont i kroppen? Ok. Förkylning? Ha! Jag brukar jobba mig igenom de värsta förkylningarna! (ok, inget att rekommendera, men jag är trött på att vara sjuk...)

Om tio dagar är det den 29:e november. I år innebär det första advent.

Förra året bakade jag lussekatter den 29:e november och hade ett lagom adventspyntat kök.

 Nu längtar jag visserligen till jul men har inte alls börjat tänka på eller planera in juliga händelser som bak, pynt, städning mm. Jag har inte ens ägnat julmusiken en enda tanke än!

Första sjukdagen som arbetande människa. Hög feber och ont i huvud och kropp. Fy vad obehagligt det är att sova när man ena stunden fryser som bara den och andra stunden svettas kopiöst och när det känns som att huvudet ska koka.... Hoppas på bättring. Sover mig igenom dagen.

Var Russin har hållit hus hela förmiddagen vet jag inte men Mandel har hållt mig sällskap i sängen från klockan 06.00. Hon spinner, hon nosar på mig, hon slickar mina armar och annat välgörande för att jag ska bli frisk.

Det är inte alltid lätt att få de båda på samma kort; Mandel och Russin. När de är i närheten av varandra är det oftast bus på gång och då är sällan lillkatten stilla. Dessutom gör Mandel precis som Russin gjorde när hon var liten - springer fram till kameran och kör upp nosen i linsen.

Söta är de och vänner är de nu!

Det var en ljusning på himlen idag. Inte blygrått mörker. Kanske något på gång. Det gjorde mig lättare i sinnet.

Jag börjar vänja mig vid lärarrollen, den som säger ifrån, den som ska förklara trevliga och otrevliga saker, den som ska svälja det mesta om det hjälper eleven, den som inte ska ta saker personligt. Jag börjar känna att tiden går snabbt. inte många veckor kvar till jul.

Filmstudio ikväll. Bara jag inte somnar...

Lång dag

Tisdagar är hektiska, långa, tröttsamma. Men väl hemma hamnar jag oftast i den obekväma soffan. Istället för att känna mig ännu mer deppig över att det blir så - soffa, tv och slapp - så försöker jag se det som min riktiga slappveckodag. Orkar jag inget är det väl bättre att slappa med god ro än med dåligt samvete?

Jobbigt att aldrig vara hemma när det är ljust. Min favoritpromenadrunda har inga lampor, så den går jag inte längre. Ska försöka mig ut imorgon när jag kommit hem.

Lill-katten, Gråben eller Mandel, som hon egentligen heter, är så rolig. Hur kul som helst att se hur hon beter sig fumligt och småbarnsaktigt! Att ha två katter som möter en är verkligen mysigt. Russin är dessutom fortfarande kära gamla Russin, trots att hennes uppmärksamhet ägnas åt lillkatten lite med.